Testbilder
En ny kamera gerererar genast i en massa bilder.
Mattias var eld och lågor över sin nya i helgen.
Här nedan kommer några som får tala för sig själva.
Snart läggdags
Det är en massa grejer som ska ordnas innan det är dags att säga god natt.
Kvällsbadet t.ex kan göras i en balja på altanen.
De smutsiga kläderna tvättas enklast i badvattnet.
De vuxna får hjälp att öppna påsen med grillkol.
(De hoppas nog att jag snart ska gå och lägga mig så de får njuta av kvällen!?)
En svängom runt parasollstången i Svantes mössa.
(Strippa kanske skulle vara något!?)
Till slut måste man äntligen säga god natt.
Faster Viktoria ska just få en kram.
Morsdag
Härligt firande med nästan hela familjen omkring sig.
Som vanligt var det Karolinafamiljen som saknades.
Varför i, hela världen, ska de bo så långt borta jämt.
Vackra blommor som kan stå ute.
Vi bänkade oss på restaurang Bryggan vid Åsundens strand och åt en god buffé.
Här är vi som var med:
Lovisa, Mattias och Eva-Lena
Viktoria och Micael
Fabian och Tilda
Jesper
Lasse och "mor själv"
Efteråt njöt vi av det vackra vädret i gröngräset.
En dag att minnas!!!!
Slättered säteri
I dag var vi, "tjejgänget", i Slättered hos familjen Ståhl.
De har köpt ett säteri som ligger naturskönt i Falköpingstrakten.
Huset, som ägs av hela familjen, används endast som rekreationsställe.
Det var rena Skansenidyllen över det hela.
Allt var pietetsfullt både omgivningarna och alla husen.
Och hus det var det många.
Stora lador, grånade av tidens tand med halmtak.
Stall och paddock.
Gårdshus och bodar.
Jag blev helt frustrerad av alla intryck.
(Tänk att sköta om allt detta!)
Ett av husen såg ut så här.
Liknande stil var det över alla byggnader.
En riddare "välkomnade" oss i tamburen.
Anddäktiga gick vi runt från rum till rum och såg allt vackert.
Målade tapeter och bröstpanel i alla salar.
Majvor slog sig ned vid taffeln och spelade en truddelutt.
Solveig vid den dukade buffébänken i matsalen.
Köket var helt modernt men smälte ändå in i den gamla stilen.
Jag kände mig hemmastad och kunde gott tänka mig
ett sånt här ställe, men då i något mindre skala!!!!!
I ett av husen var det stallplatser, minst 20 stycken.
Tidigare ägare hade Arabuppfödning här.
Oj, oj, oj!
Ja detta var nästan för mycket att smälta.
Tänk att man har vänner som har det så här!!!!!!!
Nu hoppas jag att jag kan somna och inte ligga
och grunna över hur jag skulle möblera detta stora hus.
Har nämligen en benägenhet att göra alla ställen till mina egna.
Minst 20 år sedan...
Plötsligt stod de där i trädgården.
Miriam och Per-Arne från Göteborg.
Det är nog 20 år sedan vi umgicks.
Då, på den tiden, när våra barn var små och jämgamla gjorde vi en massa skoj ihop.
Tråkigt att trevliga umgängen ofta dör ut med tiden.
Avstånd och olika intressen tar många gånger överhanden.
Sådana här spontan besök uppskattar vi
men det är mycket man, som i går, är tacksam över.
T.ex.
att man inte går omkring i nattsärken fortfarande
att huset är någorlunda städat
att man kan släppa in folk på toan
att man kan hitta någor fikabart i skåpen
att man fortfarande är "vid liv"
Mycket kan ju ha förändrats under en sån lång tid.
Det kan bli nog så pinsamma situationer som kan uppstå.
Nu gick allt väl och det var väldigt trevligt att träffas.
Miriam och Per-Arne är riktiga livsnjutare.
De har gjort sig av med sitt hus och en massa överflödiga prylar.
Nu bor de i en tvåa de gånger de är hemma.
Annars är det jordenrunt resor och vintrar i Spanien som gäller.
En dotter bor i Melbourne så dit åker de titt som tätt.
Närmast på deras agenda står dotterns bröllop i Honolulu.
Det var kul att höra om deras bravader.
Och här sitter vi på landet och gör så lite som möjligt.....
....och faktiskt
är ganska nöjda med det.
Vi har konstaterat att vi inte är några äventyrare men det är alltid roligt att höra om andras upplevelser.
Nu bestämde vi i alla fall att vi måste återuppta kontakten i höst.
Veckan som gick
Veckan började med en traumatisk upplevelse.
Koloskopi är namnet på en undersökning av tjocktarmen.
Efter en tid med magont fick jag remiss till denna undersökning.
Ett "kameraöga" fördes in i ändtarmen för att upptäcka förändringar av något slag.
(Har tyvärr inga bilder på detta!!!)
Förberedelserna var som inför den värsta operation.
Vit särk, långa strumpor och nål i handen för lugnande och smärtlindrande.
Bara detta gjorde att hjärtat började banka lite extra.
Som sagt en traumatisk upplevelse kan man verkligen kalla det.
Det gjorde så fruktansvärt ont.
Jag låg och kved och ögonen tårades.
Sköterskan som jag fick klämma händerna på, under hela ingreppet, var fruktansvärt tålmodig.
Efteråt fick jag kaffe och ostsmörgås som efter en förlossning!
PS. Läkaren sa att jag hade ovanligt vindliga tarmar därav smärtan. DS.
Resultatet av undersökningen blev att allt såg normalt ut.
Tack och lov!
Veckan fortsatte med trädgårdsarbete.
Finns inte heller några bilder..... för det vet man ju hur det ser ut.
Gamla skitiga arbetskläder, omålad och med klut om håret.
Sten Sturerallyt gick av stapeln på Kristihimmelsfärdsdag.
Det var åratal sedan vi var med på det, men nu när det småregnade så passade det perfekt att sitta i en bil.
Det är en resa på 6-7 mil som går i omgivningarna (vi hade lite otur då det var i våra trakter, där vi åker dagligen, som turen gick).
Under färden får man göra en del praktiska prov och svara på frågor.
Trevligt som omväxling.
En tur till vårmarknaden i Borås hanns med.
Inget köp men en fin tur i stadsparken var största behållningen.
Körsbärsträden stod i sin skiraste blomning.
Som avslutning på veckan besökte vi flera lokala hantverkare och kaféer.
De har växt upp som svampar ur jorden.
Nu var det ordnat som en tipspromenad mellan de olika ställen så man inte skulle missa någon.
På ett ställe fanns en träsnidare som gjorde oerhört vackra fåglar.
De här stora, i ek, tål att stå i trädgården hela året.
Jag kunde inte motstå att köpa en ........
....liten talgoxe som nu sitter till beskådande på altanväggen.
Redovisningen av veckan tar här slut.
Fint besök
En brevduva hade förirrat sig till vår trädgård
där den gick omkring och pickade frön en hel dag.
Den hade tofsar på benen och var vacker att titta på.
Svantetröja
Äntligen klar!
Nu är det bara mössan kvar!
Hoppetossan
När vi ändå var i Skåne så passade vi på............
Att springa i bara sockar på gräset är frihet.
Att sitta på en pall på bordet och läsa går alldeles utmärkt.
Att hoppa till pappa, i soffan, ingår i den vanliga rutinen.
Att ha en stark pappa så man kan se allt lite från ovan är toppen.
Att sätta på sig sina tuffa solglasögon är en konst.
Att man är världens goaste unge kan man inte rå för!!!!!
(Fabian, Tilda och Svante ni är också världens goaste, så det så!)
Torekov
I veckan var vi hos Mona och Bengt i Torekov.
Det var nog tre år sedan vi senast sågs.
Underbara människor som vi gillar att umgås med, men jag är urdålig på att hålla kontakten med folk.
Jag tänker ofta på en massa människor men det hjälper ju föga.
Nu tog i alla fall Mona initiativet till detta besöket och det är jag jätteglad för.
Mona och Bengt är gamla Boråsare som nu flyttat till Torekov.
Under vinterhalvåret bor de i Nice men sommaren tillbringas i deras fina hus som sonen har ritat.
Vädret var inte det bästa men vi tog på oss det vi hade och tog en promenad i det ljumma regnet.
Här är det lilla gästhuset där vi installerade oss med vårt pick och pack.
Härlig utsikt mot havet hade vi.
Det var som värsta hotellet.
TV, dusch och toalett.
När vi hängt upp våra dyblöta kläder tog vi en liten eftermiddagslur i de sköna sängarna.
Mina byxor hann inte torka så jag fick gå omkring i Lasses pyjamasbyxor.
Försökte få på mig hans jeans först men de gick inte ens över mina höfter.
Vad kan det beror det på?????
Mona stod vid spisen och lagade mat på franskt manér.
Alltid fina råvaror och "avancerade" rätter,
i alla fall enligt mitt sätt att se på matlagning!
Köket är nedsänkt från vardagsrummet så man ser bara huvudet på den som står där när man sitter i soffan eller vid matbordet.
Fräck och snillrik planlösning präglar hela huset.
Det var alltigenom en härlig vistelse med god mat och mycket prat och skratt.
Utanför ven vinden och regnet smattrade mot
rutorna men inomhus var det
bara värme!!!
Abborrasjön
Direkt från det hektiska Moskvalivet till en afton vid Abborrasjön.
Det kallar jag kontraster.
Viktoria och Micael hade hyrt stället för att fira Jesper,
som älskar utmaningar och aktiviteter.
En perfekt present till honom.
Synd bara att inte alla syskonen kunde vara med.
Luftpistolskjutningen var uppskattad.
Det gällde att skjuta ner så många plåtburkar som möjligt.
Viktoria var grillmästare.
Vädret var inte som i Moskva, där man fick klä av sig så mycket som möjligt för att inte flyta bort.
Här gällde mössa och vantar och ändå frös man.
En roddtur på den lilla skogstjärnen med de stora barnbarnen, Fabian och Tilda.
Flytvästar fattades!!!!!!!!
Några metade.
En liten abborre kastades tillbaks i sjön.
Några prövade hinderbanan.
Den var inte lätt.
Balansstockarna gungade och hoppen som man tvingades göra var av det livsfarliga slaget.
Det fanns många fler stationer i skogen.
T.ex. kunde man åka linban över sjön, spela freesbegolf, gunga i en jättegunga, kasta pil och mycket mer.
Allt var uppbyggt med virke från skogen.
Ett underbart utflyktsmål som jag hoppas att vi kan få utnyttja igen.
Viktoriafamiljen och Jesper övernattade i stugan.
Det hade varit varmt och gott trots att det var minusgrader under natten.
Kaminen fungerade perfekt.
Saknaden är stor.....
......efter lille Svante och hans familj.
Tur att jag har laddat upp med ett otal bilder från vistelsen i Moskva.
Nu får den "grå" vardagen ta vid!!!!!!
Sista dagen i Moskva
Samtidigt som städerskan kom klockan 9 tog Karolina, Svante och jag taxi till Barnavårdscentralen.
Det är en internationell inrättning, European Medical Center, väldigt fräsch och fin.
Massor av papper skulle fyllas i innan det var dags för den stora undersökningen
Det var ett riktigt gympapass som den lille fick gå igenom.
Vikten hade ökat med 1 kilo och allt annat var bra med honom.
På hemvägen gick vi på restaurang då vi inte ville "störa" städerskan.
Bilbarnstolen var kopplad till barnvagnsunderredet, en smart lösning då taxibilarna i de flesta fall saknar sådana.
Det var som att köra omkring med en liten racerbil.
I går var det "avtackning" av doulan Madeleine.
Jag visste inte att en doula kan man även ha med sig i Sverige under förlossningen.
Det finns tydligen agenturer för sådana.
Madeleine är en kollega till Christian och Karolina på skolan.
Hon hade varit fantastisk med att stötta Karolina, naturligtvis ihop med Christian.
Christian höll ett fint tal och.....
....Madeleine förärades med ett smycke i form av vingar.
Hon är nu utnämnd till Svantes skyddsängel.
Barnen Saga och Manne hade fullt upp med att gosa med Svante.
Det bjöds på riktig "gofika".
Karolina hade bakat kakor så det stod härliga till.
Kvällen tillbringade vi på en lyxrestaurang som Christian hade snokat upp på hemvägen från skolan.
Den låg inte långt från deras hem.
Vinet smakade bra.
Christian, som stiger upp tidigt varenda morgon och även står för nattvaket, klarade att hålla sig vaken,
men lillkillen sov hela tiden.
Han sköter sig verkligen den lille!
Restaurangen i bakgrunden,
Hela Moskva står i sin skiraste blomning.
Tulpanplanteringar i vartenda hörn.
Väldigt vackert.
I dag fick jag känslan av att vara i Milano när vi var inne i city.
Det grå trista Moskva, som funnits i min fantasi, finns inte längre.
Svantes favoritställning.
Usch och fy, nu får jag inte träffa den lille förrän i juni.
I kväll ska vi grilla med grannar på gården.
I morgon bitti bär det av mot kallare trakter och då,
äntligen får jag användning av mina vinterkläder.
(Om det nu ska vara något att se fram emot!?)
På återseende Moskva och Karolina familjen.
Tack för allt!
Exkursion i Oktoberrevolutionsparken.
I dag anslöt vi oss (Karolina, Svante och jag) till Christians klass som hade en utomhuslektion.
Barnen hade matsäck med sig och vi kom mitt i lunchen.
Mitt i barngruppen hade även en vildhund anslutit sig.
Han låg helt fridfullt utan att tigga.
Christian berättade att när vi hade åkt hem så fick barnen hunden att åka rutschkana två gånger.
Hunden hade varit med dem hela tiden.
Barnen arbetade flitigt med sina uppgifter som bl.a bestod i att kartlägga parkens växt- och djurliv.
Lasse: Jag hade fullt upp med en riktig rysk Don Juan.
Han hade studerat i Sverige 1957.
Han pratade väldigt bra engelska och berättade om sitt liv,
men när han kom in på politik och svåra uttryck kände jag att det fick räcka och klagade på ryggont och gick och satte mig.
Han tackade så mycket för den halvtimmeslånga pratstunden.
(Där ser du Lasse, även jag blir uppraggad.)
Parken stod i full blomning.
Jag har fått en ännu bättre bild av Moskva än vad jag hade sedan tidigare besök.
En bidragande orsak är naturligtvis Svante som är 3 veckor och 1 dag i dag.
Mormors lilla älskling som både kan "prata" och "skratta".
Ett riktigt litet A-barn.
Låter jag stolt.....eller!?
En vanlig dag i Svantes liv
