rapportfranlandet

Jag börjar bli bortskämd av allt trevligt som händer mig.

Möten med alla härliga mäniskor i olika miljöer ger en kick i tillvaron.

Nu var det dags för en träff med gamla arbetskamrater från Sjöboskolan hemma hos Eva.
Det var som vanligt väldigt mysigt.

Eva bjöd på:

Drink med tilltugg
Lax med klyftpotatis och god sås
Apelsin i stjärnanissås (spännande)
Kaffe med mandeltårta (tack för receptet)

En riktig festmåltid med andra ord.

Eva bor i en gammal kasernbyggnad som är omgjord till lägenheter.
Takhöjden var enorm och det gjorde att lägenheten kändes väldigt rymlig.
Fina material och finurliga lösningar.
Väggarna var en halv meter tjocka mellan rummen.
Nedanför balkongen låg hela Borås och glittrade med sina ljus.

Kul att få se hur det går att förvandla gamla byggnader till hypermoderna komplex.

    

Lena        Anna-Lena       Eva





Evas man Jonas fick också vara med på ett hörn.
Han avveck dock efter ett tag så vi obehindrat kunde diskutera "världsproblemen".

Nu har vi bestämt datum för nästa träff
så det inte ska behöva dröja så länge tills vi ses igen.

Tack Eva för en härlig kväll!

Helgen tillbringades hos Mattias svärföräldrar.

Jag följde med Malmöborna dit och Lasse anlände dagen efter.

Det här är Torsebo några mil från Varberg.


Vi fick en egen stuga att sova i.
Det var verkligen hotellstandard.
Bäddade sängar, handukar och en välkomnande brasa väntade när Jesper
 (jag vågar ju absolut inte ligga ensam)
och jag steg in i stugan.

Dagen efter var det full aktivitet.

Matsäck packades och vi drog iväg till skogen.
Karlarna var redan där och jobbade.



Lovisa fick inviga sin sittryggsäck.
Där trivdes hon bra.



Så bra att efter några minuter såg det ut så här
 och snön började i samma ögonblick att vräka ner.



När vi kommit en bit in i skogen mötte vi Jesper som tänt
grillelden.
 


Båda våra pojkar skuttade runt bland nedfällda träd och grenar
med motorsågen i högsta hugg
under ledning av



Eva-Lenas pappa, Bertil.

Jesper älskar att hålla på med sånt här.
Tänk att få köra traktor och fyrhjuling, valla hundarna och att få vara med ute och jaga.
Drömmen för en stadsbo.....höll jag på att säga!
Jag menar att det är sånt som han aldrig har varit med om tidigare i sitt liv.
Nu tyckte han det var extra roligt när Mattias var med. 
Nästan varje ledig stund är han i Torsebo.
Han går som en son i huset.
Lasse och jag har inget vi kan konkurrera med!
 


Lovisa flyttades från ryggsäcken till en skrinda där hon fortsatte att sova.
Det såg så mysigt ut där hon låg insvept i filten.



Efter ett tag så anslöt sig Camilla (Eva-Lenas syster) och Per,
 med sina två barn, till grillningen.

Snön fullkomligt vräkte ner så det blev en mödosam promenad hemåt.

Efter uppackning och upphägning av våta kläder och filtar och allt annat så
sladdade Gunnel och jag några mil till affären och hämtade en beställd exotisk planka.
Jag hade aldrig vågat köra i det väglaget som rådde vid tillfället, men en tuff "bondmora" klarar allt.
Fattar, förresten, inte var Gunnel får sin energi ifrån.
Inget verkar omöjligt!!!!

Kvällen var riktigt trevlig.
Vi passade på att fira Lasse och Bertil som fyller år med några dagars mellanrum.
God mat, vin och smaskig tårta bjöds vi på
och som
avslutning en musiktävling som Eva-Lena och Camilla höll i.

Dagen efter var det riktig vinter.



Oliver prövade sina nya skidor under stöttning av sin pappa.
Han kämpade på och det gick bättre och bättre.



Lilla Julia satt, som vanligt, snällt och tittade på allt som hände.
Enda gången hon protesterade var när hon skulle nattas.
 



Lovisa åkte pulka i rasande fart.



Hunden Freja sprang runt mellan våra ben och trivdes hon också.

En mysig helg med trevligt umgänge.

Vi tackar och bugar.

Har precis kommit hem efter en hektisk vecka ihop med en liten solstråle.
För alla del.....en bestämd sådan.
En farmor kan inte motstå en sådan liten goding så
därför har det mest varit en liten solstråle.......bara lite ilskna skrik.

Det har som sagt varit en hektisk vecka och det känns som om man varit på en annan planet.
- har knappt hunnit borsta tänderna
- inte hunnit duscha
- håret har hängt i stripor
- inte läst någon tidning
- inte gjort ett endaste sudoku
- inte stickat en maska på mitt medhavda handarbete
- inte varit på internet
- inte druckit kaffe på dagarna då jag inte förstått mig på kaffemaskinen
- inte haft tid att städa undan
- inte förstått mig på barnvagnens funktioner
(Lovisa har fått sitta upprätt och sova i den)
- inte haft den minsta kontakt med mig själv
- men....jag har fått förmånen att helhjärtat ägna mig åt världens goaste unge.

Så här glad blev hon när hon och Eva-Lena  mötte mig på Malmö central.



Jag fick följa med till öppna förskolan.
Det var verkligen massinvassion där.
Minst 40 barnvagnar stod parkerad utanför och ljudnivån i lokalen var "skapligt hög".
Det var kul att se hur Lovisa funkade ihop med andra barn.
Hon var lite osäker i början men tuffade till sig efter ett tag.



I en liten paus vankades det Mariekex.


Sedan var det bara Lovisa och jag ensamma hemma i tre dagar medan pappa Mattias jobbade
och mamma Eva-Lena studerade.

     

Här demonstreras konstnärliga talanger med kulspetspenna på farmors nescesär.
Pennstrecken blir "ett kärt minne" så småningom!



Sockarna höll henne sysselsatt ett bra tag.
De kastades till höger och vänster under hjärtliga tjut.
Munnen gick, förresten, oavbrutet på den lilla tjattermajan.



Att promenera själv på gatan där det var lätt att gå
var nytt och häftigt!



Den nariga vinden bet i kinderna och färgade lilla nästippen röd
men det var lika roligt ändå.



Hon var en hejare på att köra sin rosa bil
och.......




....att gunga på sin rosa "vad det nu var för något"!
Lite bekymrad var hon när den krängde.
Ett minspel utan dess like besitter denna lilla dam.
Hon kan se riktigt bekymrad och förorättad ut.

Hon är förresten ingen baby längre!!!!!!



Pussla var lite svårt men det var gott att bita i träbitarna.



Dockan fick stå ut med omild behandling varvad med goa kramar.



Att attackera rutschkanan, i ett köpcentrum, nedifrån gick så där.



Vi var ute i ur och skur och besökte olika lekplatser.
Overallen blev både våt och smutsig och de nya stövlarna såg snart begagnade ut.

 

När Eva-Lena och Mattias kom hem på kvällarna passade jag på att ta lite "rast".
Tråkigt att bli helt slut....men åldern tar sannerligen ut sin rätt!
Herregud.......tänk att jag har haft 4 ungar.
Hur orkade jag och hur hann jag med
 att göra en massa annat samtidigt!?????
Det tål att grunna på!

När Maggan gästspelar i Borås från den stora huvudstaden så brukar vi träffas.
Så även denna gången.

Margareta och jag arbetade en gång i tiden ihop på Sjöboskolan.
Hon är jättebra på att hålla kontakten.
Tack för det!!!!!

Glad och pigg som alltid.

Lillan (pensionerad lärare från Sjöboskolan) och jag mötte upp vid stationen.



Vi fortsatte till ett fik där vi pratade som aldrig förr.
Det var som i går,
vi bara fortsatte där vi slutade för ett halvår sedan.
Fick gå till parkeringen och lägga i mer pengar.
Tre timmar försvann på ett litet kick.
 Längtar redan till nästa gång.

Nu är det nya puckar som gäller!
Malmö i fyra dagar....lillstumpan och jag.
Kameran i högsta hugg kan jag lova.

Vi ses om några dagar!

När jag satt och slöade framför datorn i morse. så ropade Lasse
 "klä på dig vi ska åka och äta brunch"!

Det märks att han börjar bli frisk nu efter den eländiga blodförgiftningshistorien.
Överraskningarna duggar tätt.

Sagt och gjort.
Färden gick till Viared och Ellagården.

Världens buffé var uppdukad.
Både kalla rätter, värmrätter och ett enormt dessertbord.

Vi åt och åt.....




...och åt och åt.
Magen stor som en spärrballong.




Lasse var ganska nöjd med sitt förslag.
Ellagården är lite av ett favoritställe.



Jag var också fullkomligt nöjd och belåten.
Men......nu ska vi inte äta något förrän på tisdag.
(känns det som!)

På hemvägen åt jag upp provianteringen i min handväska.
Fullt med fyllda karameller.
Ohääääö......hur kunde jag?????

Tänk vad tiden går...
.....äldsta barnbarnet är 18 år.

Stolt mormor & snygg kille!



Full rulle i köket.





Goda smörgåstårtor från City.




Morfar övervakar att allt går rätt till.

Tack Fabbe för ett trevligt kalas
där du var en belevad värd.
Vi är fortfarande mätta!!!!

Lotta backman hade bjudit ihop ett glatt gäng till lunch.

Ett väldigt trevligt initiativ.

Kicki, Gunnel, Lotta och Ingbritt poserar.

Lotta, som är konstnär, hade ett härligt personligt hem.




Romantisk matsal i den nya tillbyggnaden.




Vackra stilleben överallt i huset.



Mysig köksavdelning ála chabbychick.

  

Vi bjöds på en mustig fisksoppa och till
dessert pannacotta med krossade jordgubbar.

Efter flera timmars roliga, intressanta, tankeväckande, "tjejiga" samtal 
tackade vi för en mysig eftermiddag
 och styrde färden hemåt.

Väl hemma väntade en överraskning.
  



Lasse hade dukat upp en festmåltid.
Vin och blommor.
Biff Stroganof stod på menyn.
(Den första maten som jag bjöd Lasse på för "hundra år" sedan.)
Kaffe och glasstårta serverades till "På spåret".

En dag att komma lägga på minnet!!!! 

.....säga att nu är det vår igen!



Hur ska detta sluta??

Hittade min gamla dagbok som jag fick när jag fyllde 11 år.
Den har legat i glömska sedan jag var omkring 16 år,
 då jag slutade skriva i den.

Det blev en rolig och intressant läsning och kanske lite vemodig.

Kortet på framsidan föreställer min lillasyster Britt.

Jag var väldigt blyg, pryd och moralisk.
  När jag var 15 år var jag övertygad om att jag skulle "hamna på glasberget".

Det fanns tydligen en och annan kille som intresserade sig för mig,
 men då hade jag de mest fantastiska anledningar till att inte träffa dem.
"Jag har inga skor!"
"Jag är sjuk"
(Samtidigt såg han mig på stan samma dag med kompisar.)

För det mesta så låtsade jag att jag inte var hemma.

En gång så föll jag för trycket och stämde träff med "Beppe" vid kiosken utanför parken.
När tiden var inne för mötet svek modet mig och jag fick mina föräldrar att köra förbi kiosken,
 med mig liggande i baksätet, för att se om han stog där.
Det gjorde han, stackaren.
Vet inte hur jag förklarade detta dagen efter i skolan.
Pinsamt, pinsamt.
Inte konstigt om jag trodde jag skulle bli nucka.

Denne "Beppe" träffade jag när vi hade återförening i skolan för ett antal år sedan.
Han kom då fram och satte sig bredvid mig.
Tror ni inte att jag blev precis som jag hade varit i skolan.
Jag vände honom ryggen och låtsade som att han inte fanns.
Jag föll tillbaka i samma gamla barnsliga mönster efter alla dessa år.
Helt otroligt!!!!
Lasse tyckte att jag skulle berättat för honom att jag fuskat i hans yrke.
Han var nämligen gynekolog nu.

Ja, herregud så jag bar mig åt.

Det var tur att Lasse var så enträgen...häpp!... annars vet man inte hur det hade gått.

Dagboken var inte helt lätt att tyda på slutet. 




Jag hade stenograferat,
mest för att min lillebror inte skulle kunna läsa den.
Men nu var det även problem för mig att tyda kråksparkarna.

Det är säkert nåt mycket hemligt som står där.
Ja, det blev en väldigt nostalgisk kvällsläsning i sängen.

Funderar på att ha högläsning ur den för Tilda som är 13 år,
men det kanske blir i pinsammaste laget
 att få höra hur mormor bar sig åt i den åldern!

Nej, det är nog tillbaka i lådan som får gälla. 

Por-tömning, vilket äckligt ord,
 men det var det jag var med om i dag.

 Utnyttjade presentkortet på ansiktsbehandlingen, som jag fick i julklapp.

Fick hux flux en tid på eftermiddagen efter en långpromenad utefter Åsunden.
Jag hade inte planerat att jag skulle komma svettig och ofräsch,
  men nu blev det så.
Bäst att passa på när man ändå var i stan.
Presentkort har, annars, en tendens att bli liggande.



Det var väldigt skönt att bli ompysslad i en timme.
"Portömningen" var inte alls så smärtsam,
bara skönt att bli av med "skiten".



Gulliga, söta och alltid trevliga Nina behandlade mig.
Hennes händer flög som fjärilar över mitt ansikte.
Tänkte att njuta i tysthet, men...... munnen praddlade på som aldrig förr.
Vi har en del gemensamt.
(En gång i tiden var Nina flickvän i huset.)

Nu sitter jag här och doftar som en nyponros
 med hy len som en barnrumpa.

Klockan är bara nio
och

både det lätta och det svåra sudokut är lösta
och 

nybakade bullar står på köksbänken.

Ibland överträffar jag mig själv
det är bara att konstatera!

......slut, slut,slut.



Allt är bortstädat.
Lika roligt som det är att pynta lika roligt är det att plocka bort allt igen.

Den trasslande julgransbelysningen är någorlunda inplockad i sin kartong.
Fy sjutton för de där lamporna.
Har aldrig förstått mig på dem riktigt.
Hur man än börjar sätta i dem i granen så räcker inte sladden till kontakten.
Det får göras om och göras om.
Ett riktigt karlgöra (som inte Lasse förstått)
Tur att det dröjer ett år till nästa gång.



Ljuskransen får hänga kvar ett tag till.
Den är inte så där jullik så det stör.
Enbart en mysfaktorhöjare!

 

Amaryllisen står i sin vackraste blomning
och............



.....vintern har "äntligen" kommit.
Snön gör, i alla fall, så att det blir ljusare och vackrare.
Sedan är det ju allt det andra....
.....men det är en annan historia!

Det är underligt med vädret!

Tänk förra året då var det full snöstorm och snön hade redan legat länge på marken.
I år, däremot, får man vårkänslor på promenaden.
Visserligen hade det frusit till i natt så det var inte lika geggigt
 i naturen som det var häromdagen.

Lasse med ryggsäcken fullpackad.
I dag blev det en långpromenad på två timmar.



På grund av det eviga regnandet var den lilla bäcken som ett helt vattenfall.
 Bruset var öronbedövande.



Nattens kyla hade bildat is emellan trädgrenarna
 i de översvämmade dikena.



Naturen kan verkligen skapa vackra mönster.



I en solglänta passade det bra med kaffe och ostsmörgås..
Vad lätt det är att gå när man vet att pauserna blir så mysiga.



Vi gick, bitvis, i en härlig granskog där sikten var lång mellan stammarna.
Jag som lätt får ont i höfter och rygg gillar att gå på stigar och kuperad terräng.
Omgivningarna, där vi bor, är verkligen promenadvänliga.



När vi kom hem hade vi fortfarande mackor kvar.
Lasse tände en värmande brasa och så satte vi oss på stenbänken och åt upp resten.
Vi hoppades att inte grannarna skulle se oss.
Då hade de väl tyckt att det var lite
konstigt att sitta i trädgården och fika i kylan.

Nu kan man med gott samvete ägna
 resten av dagen åt.....ingenting.

Här ligger han den "förlorade" sonen och berättar om sina hisnande eskapader i Ecuador.

Jag upptäckte att jag satt spänd som en vidja när han la ut texten om sina äventyr.
Herregud, säger jag bara.
"Gör aldrig om detta så länge jag lever, lova det!" sa Stig-Helmers morsa.
Ja, jag känner mig faktiskt som den morsan.
Tycker inte alls att det är så konstigt.
Synd att man ska driva med en sån kärleksfull karaktär.
En omtänksam och orolig mamma.
Inget fel i det!?
Ha, ha!

"
Han ser ju ganska välmående ut, trots allt.


Tänk att riskera sitt liv för.......

....att bestiga en bergtopp.....
.....och dessutom betala några tusen för det!
Helt otroligt.
Det var vulkanen Cotapaxi på 5.897 meters höjd
som han gav sig i kast med.

Med hyrd guide och i sällskap med en van boliviansk klättrare började man vandringen på natten för att få se soluppgången över bergen.

Efter några timmars vandring mådde bolivianen så dåligt att han fick vända.
Guiden var också tvungen att följa med ner.
Jesper tog då följe med en amerikan och hans guide på klättringen uppför.
För att inte fördärva för amerikanen fick Jesper uppbringa sina sista krafter
för att kunna fullfölja klättringen.
Han berättade att han inte kunde tänka klart, benen darrade och andningen var mer än ansträngd.
För att komma över glaciärer så fick de selas ihop.
Spikskor och yxa användes för att klättra uppför lodräta isväggar.
I det tillståndet!!!!!!

"Trust your feet!
"Trust your legs!"
Var de uppmuntrande tillropen från guiden.

Tack gode gud att det gick bra.

Att sedan bli bestulen på alla sina ägodelar + 30.000 kr hade han inte räknat med.

Inga kort finns att visa.
Foton med simturer i Amazonfloden med pirayor
och en boaorm slingrande rund en trädstam och krokodiler m.m.
kan en bandit sitta och titta på.

Allt som hände Jesper i Sydamerika var så fantastiskt att rånet ser han som en "bagatell".

Han har redan en returbiljett
men
DÅ FÖLJER JAG MED
var så säker. Ha!

Det har blivit mycket babysnack under julen.

Förlossningsvåndor har diskuterats.
(Härligt när man får prata om sina egna erfarenheter för intresserade öron.)
Namnförslag i massor.
(Hoppas mitt vinner.)
Koll på babykläder.
(De har fått mängder med fina begagnade av vänner.)

Ja, samtalen har innehållit mycket av denna varan.
Väldigt intressant för övrigt!

Detta är sista gången de är hemma i Sverige innan förlossningen i Moskva.
Därför har de fått ordna mycket med förberedelserna.
Vagn och blöjor! har inhandlats bl.a.

De blivande, förälskade, föräldrarna.
Väldigt taggade och förväntansfulla.




Finfina magen.



Då försöken att få köpa Lovisas vagn misslyckades
 så köpte de en snarlik vagn själva.
Eller köpte och köpte......vi har lovat att ge barnen vagnar,
så även denna gången.
(En liten uppmuntran till att skaffa barnbarn åt oss.)

Nu är det bara att önska lycka till och hoppas att
förlossningen i Ryssland
 ála 60-talsstuket blir en positiv upplevelse.

I fortsättningen får det bli skype som gäller.